Lilypie Waiting to Adopt tickers

Lilypie Waiting to Adopt tickers

tisdag 25 september 2012

Livet förändras

Nu var det ett tag sedan jag skrev och det är inte för att jag har grävt ner mig sen senaste försöket misslyckades. Det har bara varit fullt upp med livet helt enkelt. Jag har sökt jobb och faktiskt fått ett jobb! Idag har jag skrivit på uppsägningspapper för mitt nuvarande jobb och om några veckor är det dags att börja på nya arbetsplatsen! Det känns som jag har haft ett otroligt flyt när det gäller jobbsökandet och på nåt sätt känns det som att det väger upp lite de problem vi haft med IVF.

Nu blir det en paus i IVF:andet (vi har ju en fryst blastocyst kvar) och fokus på flytt och nya jobb. Vi kommer att ställa oss i kö för att göra medgivandeutredning i vår nya kommun, så det kanske blir att köra fullt ut med det och lägga IVF:andet bakom oss. Inget bestämt än, men en välförtjänt paus från alla hormoner i alla fall. Skönt!

måndag 10 september 2012

Livet går vidare

Jag gjorde ett nytt gravtest i morse och det var ju också negativt så klart. Det var ju inte oväntat, men det känns alltid bättre att ha testat med morgonurin så man vet säkert. Så nu är det dags att lämna det här försöket bakom oss och gå vidare. Jag och maken pratade om det igår och sa att vi kör på med flyttplaner och så vidare och låter bara insättningen av den frysta blastocysten bli en liten parentes. Vi får väl se om det fungerar när vi väl är där.

Nu ligger fokus på att komma igång med träningen igen, kolla upp om kö för medgivandeutredning i kommunen vi nog kommer att flytta till och förbereda så mycket som möjligt inför flytten. Det känns som att vi inte kommer att sitta sysslolösa direkt!

söndag 9 september 2012

Nope

Mensen började idag och negativt gravtest. Jag ska testa en gång till imorgon med morgonurin, men det är bara för att veta säkert så jag kan sluta med medicinerna. Jag har som inte ens orkat bli ledsen den här gången. Mest arg och besviken för att man ändå hoppas och tror lite längst inne i själen...

lördag 8 september 2012

Ruvardag 10

Jag har haft en lördag med fullt upp. Rensat lite inför flytten och sedan varit och fikat och ätit middag hos föräldrarna. Allt har känts bra idag fram tills nu på kvällen. Jag har haft lite flytningar och befarar att mensen är på väg... Ja, det vore ju verkligen typiskt, men det är ju som sagt bättre att jag får den imorgon när jag är ledig än till veckan. Så nu är det bara att vänta och se....

fredag 7 september 2012

Ruvardag 9

Äntligen helg! Känns som att det varit en rätt intensiv vecka och att jag varit uppe i varv hela tiden. Mycket som snurrar i huvudet med ruvande, husförsäljning, hitta ny bostad och jobb. Det kommer att lösa sig, men det är ju lite pirrigt tills allt faller på plats.

Nu är det alltså ruvardag 9 och jag hoppas att om skitmensen ändå har tänkt komma att det blir under helgen, så man får bearbeta det i lugn och ro. Det är inte så roligt att upptäcka mensen på en jobbtoalett och sedan gå tillbaka och jobba som om ingenting hänt. Ingen make som kramar och tröstar.... Nej, ska det bli så får det bli i helgen!

torsdag 6 september 2012

Ruvardag 8

Nu börjar det närma sig... de allra jobbigaste dagarna under ruvningen. Dagarna då varje toabesök blir en plåga och psykisk press i rädsla över att mensen ska komma.

Jag kan ju säga att om vi inte lyckas med IVF kommer jag i alla fall inte att sakna den psykiska påfrestning det innebär. Inte kommer en adoptionsprocess att vara lätt heller, men det är ju ett positivt besked som väntar på andra sidan. Inte som alla feta minus vid IVF.

onsdag 5 september 2012

Ruvardag 7

Varför känns det ibland som att hela världen är gravid? Jag var och åt middag med några vänner idag och på den lilla restaurangen vi var på såg jag minst tre gravidmagar. Åh, vad det skulle vara mysigt att få dra på sig en lagom tight tröja för att visa upp sin fina gravidmage istället för att dölja sin jag-ser-gravid-ut-av-alla-hormoner-mage under så lössittande tält som möjligt! Vissa dagar är helt enkelt tyngre än andra....

Inga känningar än. Jag tror det här är det försök då jag har haft minst känningar faktiskt.